Taxiresor, intervjuer och hemkomster, 2008-02-01
Efter nattens eskapader är det inte konstigt att jag försov mig. I efterhand är jag glad att jag tog taxi eftersom vädret inte var till för utomhusvistelse... Long story short, intervjun höll på i en timme och 15 minuter, och jag är nöjd. Efter en plågsamt kall promenad tillbaka till stan åt jag lunch på restaurant (Mmm, husmanskost är oslagbart vissa gånger) och åkte hem för att vänta på min älskling som hade sin första permission! Yay, jag har känt min ensam, och att sova ensam är inte så trevligt när man inte har gjort det på så lång tid som jag har. Katter i all ära, men vad går upp mot en varm axel... Mmm.
Vi gjorde absolut ingenting hela helgen, mer än att ta det lugnt och äta pizza och mat från frysen. Huzzah för slappdagar!
Vi gjorde absolut ingenting hela helgen, mer än att ta det lugnt och äta pizza och mat från frysen. Huzzah för slappdagar!
Äventyr i natten, 2008-02-01
Klockan är 02:10. Det är mörkt, tyst och lugnt i Luleå.
Inte ens tomten är vaken.
Plötsligt bryts tystnaden av ett ljud. Ett oljud faktiskt. Ett brandlarm har gått av på området och låter som brandlarm brukar låta: obehagligt. Naiva C tror att ägaren till brandlarmet ska stänga av det så att hon får sova innan sin morgonintervju hos Socialförvaltningen. Efter 10 minuter förstår C att hon har fel, så hon ringer störningsjouren och begär att någon ska komma och lokalisera oljudet, och stänga av det.
Mannen i andra änden ber mig hålla upp telefonen så att han får lyssna. "Hm, det låter ju som ett brandlarm", säger mannen. "Ja, det gör visst det. Stäng av det", säger C. Mannen säger att han ska skicka ut någon att ta hand om det genast. Ungefär 10 minuter senare (Kl. 02:30) ringer C's telefon. Det är en annan man som vill att jag ska hålla upp telefonen så att han får lyssna. "Det låter ju som ett brandlarm", säger man nr. 2. "Ja. Stäng av det", upprepar C.
Ännu ett tag senare får C nog. Hon bestämmer sig för att själv lokalisera ljudet, då det inte dykt upp någon för att leta, och hon verkar vara den enda på området som reagerat på ljudet. Hon går till köksfönstret: ljudet är högt. Hon går till balkongen: ljudet är lika högt. C blir förbryllad, det betyder ju att ljudet kommer från hennes hus. Hon går ut i trappuppgången, och mycket riktigt, ljudet är starkare. Hon går runt och smyglyssnar vid grannarnas dörrar för att se om det låter från någon av deras lägenheter, men nej. Efter en snilleblixt får hon för sig att kolla vinden.
"Aha", tänker C. "Det är alltså här uppe oljudet bor". Hon springer ner efter telefonen för att meddela störningsjouren om triumfen. Mannen ber henne gå in på vinden och se om hon kan stänga av larmet. Hon hämtar nyckeln och kollar först ventilationsrummet, men där var det tyst. Hon springer efter den andra nyckeln och låser upp förrådsutrymmet.
Ljudet är öronbedövande och slår henne med häpnad. Mannen i telefonen manar henne framåt. "Jag ser en brandvarnare i taket", ropar C över larmet. Tyvärr är det inte den som låter, så C börjar söka i skrymslen och vrår efter källan. Till höger om en trång gång bakom en stege bakom ett ventilationsrör hittar hon den till slut. Så nära målet kan hon inte bara gå därifrån och vänta på jourfolket. Hon rycker och drar i brandvarnaren tills den med ett klick lossnar från väggen. Det finns ingen avstängningsknapp på utsidan, så mannen i telefonen säger "ta ut batteriet!", vilket visar sig lättare sagt än gjort. Till slut sliter C upp locket med naglarna och avslöjar ett virrvarr av kablar, men inget batteri. I sin desperation sliter hon bort ett metallfäste utanför batterihållaren, vilket får tyst på olåten.
C berättar för mannen i telefonen vad hon gjort och ber jourfolket hämta brandvarnaren utanför hennes lägenhet. Det är nu varnaren börjar ge ifrån sig sporadiska tjut för att säga att batteriet är dåligt, och då C är arg efter att ha tittat på klockan (03:05) tar hon sin fina tång och klipper av den röda kabeln.
Allt blir tyst.
__________________________
EPILOG
C börjar återgå till normal hörselkapacitet, men hon hör ofta ett ringande på höger öra under nätterna. Jourfolket kom aldrig och hämtade upp brandvarnaren, utan C åkte till kontoret och lämnade in det, bestört över bristen på intresse för hennes bravader. C funderar nu på att be om ersättning för sveda och värk för att hon utfört andras jobb, samt för taxiresan som behövdes till intervjun när C försov sig.
_________________________
THE END
Inte ens tomten är vaken.
Plötsligt bryts tystnaden av ett ljud. Ett oljud faktiskt. Ett brandlarm har gått av på området och låter som brandlarm brukar låta: obehagligt. Naiva C tror att ägaren till brandlarmet ska stänga av det så att hon får sova innan sin morgonintervju hos Socialförvaltningen. Efter 10 minuter förstår C att hon har fel, så hon ringer störningsjouren och begär att någon ska komma och lokalisera oljudet, och stänga av det.
Mannen i andra änden ber mig hålla upp telefonen så att han får lyssna. "Hm, det låter ju som ett brandlarm", säger mannen. "Ja, det gör visst det. Stäng av det", säger C. Mannen säger att han ska skicka ut någon att ta hand om det genast. Ungefär 10 minuter senare (Kl. 02:30) ringer C's telefon. Det är en annan man som vill att jag ska hålla upp telefonen så att han får lyssna. "Det låter ju som ett brandlarm", säger man nr. 2. "Ja. Stäng av det", upprepar C.
Ännu ett tag senare får C nog. Hon bestämmer sig för att själv lokalisera ljudet, då det inte dykt upp någon för att leta, och hon verkar vara den enda på området som reagerat på ljudet. Hon går till köksfönstret: ljudet är högt. Hon går till balkongen: ljudet är lika högt. C blir förbryllad, det betyder ju att ljudet kommer från hennes hus. Hon går ut i trappuppgången, och mycket riktigt, ljudet är starkare. Hon går runt och smyglyssnar vid grannarnas dörrar för att se om det låter från någon av deras lägenheter, men nej. Efter en snilleblixt får hon för sig att kolla vinden.
"Aha", tänker C. "Det är alltså här uppe oljudet bor". Hon springer ner efter telefonen för att meddela störningsjouren om triumfen. Mannen ber henne gå in på vinden och se om hon kan stänga av larmet. Hon hämtar nyckeln och kollar först ventilationsrummet, men där var det tyst. Hon springer efter den andra nyckeln och låser upp förrådsutrymmet.
Ljudet är öronbedövande och slår henne med häpnad. Mannen i telefonen manar henne framåt. "Jag ser en brandvarnare i taket", ropar C över larmet. Tyvärr är det inte den som låter, så C börjar söka i skrymslen och vrår efter källan. Till höger om en trång gång bakom en stege bakom ett ventilationsrör hittar hon den till slut. Så nära målet kan hon inte bara gå därifrån och vänta på jourfolket. Hon rycker och drar i brandvarnaren tills den med ett klick lossnar från väggen. Det finns ingen avstängningsknapp på utsidan, så mannen i telefonen säger "ta ut batteriet!", vilket visar sig lättare sagt än gjort. Till slut sliter C upp locket med naglarna och avslöjar ett virrvarr av kablar, men inget batteri. I sin desperation sliter hon bort ett metallfäste utanför batterihållaren, vilket får tyst på olåten.
C berättar för mannen i telefonen vad hon gjort och ber jourfolket hämta brandvarnaren utanför hennes lägenhet. Det är nu varnaren börjar ge ifrån sig sporadiska tjut för att säga att batteriet är dåligt, och då C är arg efter att ha tittat på klockan (03:05) tar hon sin fina tång och klipper av den röda kabeln.
Allt blir tyst.
__________________________
EPILOG
C börjar återgå till normal hörselkapacitet, men hon hör ofta ett ringande på höger öra under nätterna. Jourfolket kom aldrig och hämtade upp brandvarnaren, utan C åkte till kontoret och lämnade in det, bestört över bristen på intresse för hennes bravader. C funderar nu på att be om ersättning för sveda och värk för att hon utfört andras jobb, samt för taxiresan som behövdes till intervjun när C försov sig.
_________________________
THE END
Hissmusik
[Soundtrack: Disturbed - Prayer]
Tar en liten paus, återkommer nästa vecka med spännande äventyr (faktiskt så var jag på nattlig jakt i torsdags).
Trevlig helg!
Tar en liten paus, återkommer nästa vecka med spännande äventyr (faktiskt så var jag på nattlig jakt i torsdags).
Trevlig helg!
